När orken bara försvinner..
När lusten tar slut..
När hoppet har försvunnit helt..
När livet inte har nån mening..
När man bara vill se ett slut..
När ingen ser att man lider..
När allt e mörkt..
När de inte finns ett ljus..
När man bara vill försvinna..
När man inte kan göra ett skit..
När kniven blir ens bästa vän..
När man håller repet i sin hand..
När man vill göra det som e bra..
När man inte vill att nån annan ska lida..
När man väljer andra före sitt eget lidande..

Vad är det för fel på mig?
Vad är det med mig som ingen tycker om?
Vad är det som gör att alla vänder sig bort när jag kommer nära?
Vad ska jag göra för att få bli som alla andra?
Ska jag behöva ändra på mig för att dom ska godkänna mig?
Jag är en helt vanlig tjej..
Är det så svårt att se?
Är det så svårt att vara min vän?
Är det så svårt att tycka om mig?